Start

Om Robotsidan

Byggtips

Mekanik

Elektronik

Omvandlare

Tävlingar

Viktklasser

Regler

Boktips

Sponsorer

Kontakt

 

 

 

 

 Srimech

Ett ganska vanligt misstag är att inte ta med någon srimech i beräkningarna redan från början, utan att man istället designar sin robot med vapnet som primärt intresse, och sedan slänger ihop en i bästa fall medioker upprättare, i den mån det finns någon outnyttjad vikt kvar när allt det andra är färdigt. Att bygga sin robot på det viset kan ju naturligtvis fungera alldeles förträffligt, men jag skulle nog ändå vilja påstå att det minst sagt är en tämligen riskabel strategi. För även om du skulle ha robothistoriens allra mest destruktiva vapen på din maskin, så lär du knappast vinna någon tävling om din robot hamnar på rygg i andra fighten...


Ett mycket bra sätt att i möjligaste mån eliminera den fara som Wedgar, Flippers och andra till funktionen liknande robotar utgör, är då alltså att helt enkelt redan från början bygga en riktigt bra srimech. Ordet srimech är för övrigt en förkortning av Self-Righting Mechanism, och de förekommer i en mängd olika varianter. Den oftast förekommande varianten är troligtvis själva vapnet på exempelvis Lifters och Flippers, vilka vanligtvis kan användas både till att kasta iväg motståndaren, och att välta upp sig själv om det skulle behövas.


Ett annat sätt att komma runt problemet med att hamna upp och ner, är förstås att helt enkelt bygga en robot som fungerar lika bra oavsett vilken sida den landar på. Detta kan då exempelvis göras genom att roboten byggs som ett parallellogram, och där hjulen är så stora att de sticker ut även på ovansidan. Robotar som byggs på det viset brukar inte besväras så värst mycket av att vältas fram och tillbaka, men konstruktionen medför dock en rad nog så irriterande begränsningar.

 

Exempelvis blir det disponibla utrymmet inuti roboten begränsat av hur stora hjul man har, och om man då väljer att montera jättestora hjul, så behöver man följaktligen även ha en större utväxling, om man vill att roboten ska orka någonting. Och det brukar man ju i regel vilja.

Om mer internt utrymme önskas, så kan man ju istället montera några mindre hjul på både ovan- och undersidan av roboten, och antingen låta dessa drivas via en rem eller kedja, eller via en separat, mindre motor med egen transmission för varje hjul. Eller någonting annat i den stilen.

Detta kan mycket väl vara ett bra alternativ, men då har vi helt plötsligt ett ganska komplext system, och risken för ett fatalt haveri i arénan är då följaktligen också betydligt större.

 

 

 

Är det inte alldeles fantastiskt med alla dessa svåra val och bitterljuva kompromisser?? :-)