Vad ska roboten heta?
 

Tja, listan över tänkbara namnförslag kan naturligtvis göras lång.

Väldigt lång.

Nästan barnsligt lång, om man ska vara helt uppriktig...

Till att börja med så har vi den svenska almanackan, vilken som bekant är ett dokument till bredden fyllt av alla tänkbara sorters namn. Nu finns det i och för sig många namn där som kanske inte i första hand brukar förknippas med radiostyrda monstermaskiner, som exempelvis GustafAlbert eller Monica, men det är naturligtvis upp till var och en att välja vilket tillmäle man vill begåva sin skapelse med.

De flesta robotkonstruktörer brukar i varje fall försöka välja ett namn med en någorlunda hög coolhetsfaktor, men exakt vad som är coolt, kan ju naturligtvis diskuteras intill leda. Och har man riktigt lite att göra så kanske man kan fortsätta diskutera ärendet ytterligare en bra bit, även efter det att ledan valt att infinna sig.

Det har som bekant byggts en hel del robotar under årens lopp, och även om det ligger i tiden att återanvända både det ena och det andra, så tycker jag att man skall iaktta en viss återhållsamhet när det gäller namn som exempelvis Nightmare, Biohazard, Wild Thing, och Robot Chicken.

För att kunna komma på ett riktigt bra namn krävs det naturligtvis ett visst mått av kreativitet, och för att kunna vara kreativ brukar det vanligtvis också krävas någon form av inspiration. Detta gäller förstås även vid andra tillfällen än bara när robotar skall namnges, vilket naturligtvis kan ställa till det även när man försöker konstruera den aktuella maskinen. Men som tur är finns det några enkla knep att ta till när kreativiteten sinar...

I stunder av begynnande idétorka, eller kanske rent av måttlig leda, brukar jag slå mig ner vid datorn och söka efter bilder på monstertruckar, grävmaskiner, luftvärnskanoner, och annat intressant. Min personliga erfarenhet av detta är att humöret oftast redan efter någon minut börjar vändas till det bättre. Detta kan väl kanske för någon kännas underligt, men vem kan väl med handen på hjärtat påstå att man oberörd kan studera de av ytrost ljusbruna larvbanden på en knallgul grävmaskin utan att känna hur inspirationen obevekligt kommer krypande?

Vilka bilder som sedan främjar inspiration är naturligtvis väldigt individuellt, och som ett talande exempel kan väl kanske nämnas denna lågupplösta pixel-ansamling, föreställande en slumpvis utvald skräpkorg påträffad på Helenelunds i övrigt ganska ointressanta pendeltågsstation.

Det är fullt möjligt att de allra flesta skulle betrakta detta föga imponerande dokument som det största slöseriet av diskutrymme sedan millennieskiftet, men det är samtidigt fullt teoretiskt möjligt att någon anser att denna bild inte enbart är tilltalande och inspirerande sådär i största allmänhet, utan att den utöver detta även är en oskattlig del av det digitala kulturarvet. Och då inte minst på grund av den läckert pixliga tågrälsen i bakgrunden...

Det sistnämnda torde naturligtvis vara ytters osannolikt, men med tanke på vad som idag ofta anses vara prestigefylld konst, är det dock inte ens detta helt och hållet omöjligt.

 

 
 

 

 

Surftips:

Crabfu SteamWorks

Military Factory